Smygjular

I helgen tog mitt julkuddfodralskapande fart: sex kuddar är nu omklädda till nya julmotiv. Eftersom jag inte ser mödan värt att sy in blixtlås är de alla "insydda" för vintern. Det innebär att jag nu har julkuddar i soffan. Som vem som helst kan förstå är det inte ett val jag har gjort, utan en nödvändighet (jag måste ju pyssla lite i taget så att allt pyssel hinns med). Uppe hänger nu också vintergardiner; tunga, röda i vardagsrummet och lätta, blå i vårt sovrum. I de andra sovrummen skulle man med lite god vilja kunna anse att det är julgardiner - det finns eventuellt några tomtar på dem. Okej, jag erkänner: omsmyckning huset har börjat på allvar. Den stora julpyntningen kommer inte att ske förrän den 29 november, men textilen smyger in på mig, liksom julblommorna.

Tolfte november innebär nästan halva gången, och jag har inte alls hunnit göra så mycket som jag har tänkt. Hädanefter blir det nog något litet julpyssel eller julbak varje dag fram till jul: så mycket att göra! Tur att det är kära besvär.

När händer det?

Julgardiner till köket är nu sydda: jag har omvandlat åtta meter tyg till kappor. För att vara jag så sydde jag förvånansvärt rakt: varför vill tyget alltid krypa iväg och sedan förvandlas till överflödsveck? Nu startar nästa projekt: vardagsrumsgardiner. Efter att ha undersökt utbudet hos några av mina vanliga gardinkällor inser jag att det nog blir systuga av även dessa. I eftermiddag bär det av mot Stoff och stil - en riktig småtomtebutik.

Men när får man egentligen hänga upp julgardinerna? Just nu har jag lätta, vita sommargardiner i fönstren, inte kan det vara mer passande än jul i november?

När gardinerna är på plats och granen tänd räknar jag med att vårt hem ser ut något sådant här. Kanske med lite fler paket.

Julpysslets början

Nu har julpysslet börjat! Inte helt lätt att stämpla kakor upptäckte jag, bättre lycka nästa gång. Pyttesmå smällkarameller blir fina julklappsdekorationer. Och så stickas det framför teven, såklart.

Novemberkänsla

Äntligen november!
Jag vet att jag gav till ett glädjetjut när oktober kom, men det är ingenting mot vad november framkallar i mig. Det är inte bara den slaskigaste, mörkaste, lerigaste, geggigaste och mest ruttnande månaden, det är också månaden då julpynt får börja dammas av och det stora julbaket av allt som kan frysas startar. Det är månaden då jag lägger sista handen vid julklapparna och slutför mössor, halsdukar och andra stickningar och broderier, då det lackas och rimmas och njuts pepparkakor och glögg med gott samvete.

Första bilden är från oktober, och denna är tagen imorse från tunnelbanan. Såhär mörkt är det trots vintertiden när jag åker mellan Gullmarsplan och Skanstull. Ungefär såhär föreställer jag mig också skillnaderna mellan månaderna: krispigt ljus och färgprakt mot gråskalor och violett morgonljus. Inte deppigt - bara fullt med julförväntan.

Det är sådant som småtomtar blir extra glada över.