Småtomtens sista fixande

Tionde december och nu lackar det verkligen mot jul! Jag njuter av julgranen som glittrar och glimmar i vardagsrummet, klädd i sin finaste skrud. I huset doftar det av hyacint, apelsiner med nejlikor och svagt av julgodis (jag har mitt lager i arbetsrummet. Varje gång jag öppnar dörren slår en doft av pepparmint och kola emot mig).
  Fortfarande på min att-göralista:

• Skriva julkort (inköpta och klara)
• Slå in de sista paketen (kom med posten igår)
• Göra pepparkakshus

Imorgon kommer mamma och pappa upp för att bygga trappa och hämta ner julklappar. Då måste allting verkligen vara klart. Var har jag nu lagt alla klappar? Och är det någon som jag har gömt och glömt någonstans?

Julsaga 8-10

Blänka skrittade framåt med livliga steg, föll in i trav och sedan en mjuk galopp. Småtomten låste fast händerna i manen och njöt av den oväntade ridturen. Det var inte alls svårt att sitta kvar på Blänka, för hon rörde sig så mjukt och försiktigt att det kändes som om de flöt fram i vinterlandskapet. Det var konstigt så mycket man såg, när ögonen hade vant sig vid mörkret. Hon såg snövallarna och järnvägsspåret och andra djur som rörde sig i natten. En vintervit hare, en liten, liten, liten mus. Blänka tog av in i skogen och ökade farten. Småtomtens ögon tårades och hon kröp ihop.

 Genom hela skogen galopperade de, så långt att Småtomten inte längre kände igen sig. Ekskogen bytte utseende till en tät barrskog, och barrskogen blev en äng som blev en tjärn som blev en bokskog. Så stannade Blänka framför en liten, liten rödmålad stuga. I fönstren brann ljus och det låg färskt granris vid dörren. Den lilla mannen gled av och plockade upp någonting från trappan. Det såg ut som en stor påse.

  ”Här börjar din resa”, sade han. ”Jag vill att du ska ta med denna säck och följa Blänka. Hon vet vart hon ska. Använd ditt huvud och minns din poesi, så ska det gå väl! Och om du skulle hamna i knipa, ropa då på mig så ska jag sända dig något som hjälper!”

  ”Vad ska jag kalla dig”, frågade Småtomten. ”Jag menar, du ville inte säga vem du var men om jag måste ropa på dig måste jag ju veta vem jag ska ropa på?”, fortsatte hon då hon såg att mannen såg lite förargad ut.

  ”Ja, det har du väl rätt i. Du förstår, mitt namn kommer lätt till de som tror. Men du kan kalla mig för herr T.”

  ”Herr te? Vad då för slags te?”, fnissade Småtomten.

  ”Bokstaven T, om jag får be”, fnös den lilla mannen.

  Småtomten tänkte skoja med honom att hon inte kände till något bokstavste, men bestämde sig för att den lilla mannen kanske inte var en sådan som man fick skoja med. Hon nöjde sig med att nicka och tog emot den stora, lappade jutesäcken som han räckte henne. Det var förvånansvärt lätt för sin storlek.

  Mannen såg med allvarlig min på henne.

  ”Klarar du av det här nu? Och kommer du ihåg vad jag har sagt?”

  ”Jag ska låta Blänka visa vägen och ropa på herr T om jag får problem, och så var det något om någon dikt… Men vänta”, ropade hon när den lilla mannen haltade uppför trappan och steg in i stugan. ”Du har inte sagt vilken dikt det är!”

   Mannen stack ut sitt huvud. Hon kunde nu för första gången se hans ögon. De var små och snälla och pepparkaksbruna.

  ”Det är väl uppenbart?”, sade han, och drog igen dörren när han åter försvann in.

  Uppenbart, det var det väl inte, tänkte Småtomten och lade säcken tillrätta framför sig. Blänka skrittade piggt framåt, och föll snart åter in i den mjuka galoppen igen. Småtomten tänkte på alla juldikter hon kunde, men hennes huvud ville bara tänka på de julrim hon hade brottats med. Det här är inte en blöja, men dock en … Det var inte ett av hennes allra mest lyckade alster. Vintern är hård och snön är torr, förlorar du dig pekar denna åt norr. Nej, det var inte heller rätt! Hon var så inne i sina tankar att hon inte märkte att Blänka hade saktat in och stannat vid en gård. Hon frustade och kastade med huvudet.

  ”Jaha, det betyder väl att jag ska sitta av”, mumlade Småtomten och gled försiktigt av hästen. Hon tog säcken osäkert i famnen. Var det inte meningen att hon skulle förstå vad hon skulle göra nu?

Vitt, vitt och vitt

Nu ligger snön utanför fönstret, vit och stilla. Vi firade vår sexårsdag på Missisippi inn med kalv och pekanötpaj, och trampade hem genom ett vinterland av nyfallen snö, tindrande julstjärnor och juleljus, glittrande lampor i träden och det tysta lugn som infaller sig så fort snön har lagt sig. Bilarna smyger så tyst fram längs vägen, som om snön förvandlade dem till renar och hjortar.

Idag väntar en uppsjö av juliga saker: den har börjat framför julkalender med kanelte. Senare väntar Skansen med julkonsert och julmarknad, inslagning av julklappar, ackompanjerat av julmust och pepparkakor, och en stund vid pianot med julsångerna. Det är sådant som vi småtomtar gillar allra mest.

Jag blickar framåt mot jul. Bild från julafton 2012

Julsagan, del 6 och 7

Småtomten tittade förskräckt på hans fot. Hon såg att den var inslagen i bandage och att han inte stödde sig på den. Rävfällorna var både farliga och förbjudna, men det hindrade inte vissa särskilt skumma typer i bygden för att sätta ut dem. Men hur kunde den lilla mannen veta att hon älskade julen? Som om han förstod hennes undran fortsatte han.

  ”Jag har betraktat dig länge, Småtomten. Jag vet hur länge du längtar efter julen och vad den betyder för dig. Och jag vet att du tror på julens magi, även om du kanske inte förstår den.”

  Småtomten stod tyst och tog in hans ord. Det var sant. Varje år kände hon magin, och även om hon inte visste vad den innebar så värmde den henne med sitt magiska sken, svepte in henne i en trygg kokong av kärlek och värme.

  ”Kan du hjälp mig? Det är en kall natt och du måste vara varmt klädd, för det är långt att färdas i kylan.”

   Småtomten nickade bestämt. Hon hade varmt på sig och hon ville hjälpa till med julen. Vad än mannen ville ha hjälp med så kände hon att det var viktigt. Han sken upp när han såg det och pustade ut.

  ”Jag tänkte väl det, men man vet ju aldrig. Bra, då ger vi oss av.”

  Han klappade med händerna och ur de mörka skuggorna lösgjorde sig en häst. Med lugna kliv kom den skrittande bortifrån ängen. Det var en smidig liten nordsvensk, med tjock, varm vinterpäls och en lång pannlugg som sträckte sig ända ner till hennes näsborrar. Men hennes ögon lyste varma och snälla under den.

  ”Det här är Blänka, min vän sedan många år. Sitt upp!”, sade den lilla mannen.

  ”Men jag har ju varken sadel eller träns…” började Småtomten, men avbröt sig då hon såg hans stränga min.

   ”Okej, jag sitter upp”, sade Småtomten bestämt. Hon ställde sig på en sten och därifrån var det inte så svårt att få över högerbenet och kravla sig upp på hästen. Blänka stod snällt stilla och väntade tills hon hade satt sig tillrätta. Den lilla mannen hoppade smidigt upp bakom henne.

  ”Seså, Blänka, framåt marsch!” kommenderade han.

Att hinna med

Jag väntade och väntade och väntade, och så vips! blev det december och inte har jag hunnit skriva om något av allt det juliga som jag har gjort. Julsagan som skulle börjat den första december får börja nu istället, håll till godo med inlägg 1-5 samlat i samma inlägg.

En julsaga: Del 1-5

Småtomten presenterar: en julsaga i 24 delar: 

Småtomtens jul.

Del 1-5

Det var en stjärnklar kväll och alla var lyckliga.

  Det var svårt att inte vara lycklig, när man visste vad som väntade, tyckte Småtomten. Småtomten, det kan man tänka är ett namn på en liten tomte. Men Småtomten var egentligen ingen tomte alls, utan bara en vanlig flicka som älskade julen väldigt, väldigt mycket, precis som hennes familj. Kanske precis som du?

   Under flera veckor hade Tomtefamiljen, som de kallade sig, städat, skurat, bonat, strukit, pyntat, bakat, kokat, tänkt ut julklappar och sjungit upp sig. Småtomten hade sedan i oktober suttit vid pianot och övat på julsångerna hon ville spela. Imorgon var dagen de hade längtat efter äntligen här.

  Julafton.

  Det fanns ingenting som var så bra och fint som julafton, tänkte Småtomten där hon låg i sin säng. Klockan närmade sig tio och de hade släckt lamporna. Från Lilltomten hördes redan jämna, tunga andetag, men Småtomten var klarvaken. Hon tänkte på julsagan hon precis hade läst, om tomten som hade tappat bort julen. Det skulle verkligen vara en mardröm, tänkte hon och kände sig plötsligt frusen. Tänk att vara utan jul! Att behöva gå hela hösten, se hur dagsljuset försvinner än mer för varje dag som går, hur mörkret tar över och hur sommarens grönska gulnar, ruttnar och försvinner. Fälten som täcks av lera istället för gräs. Snösörjan på vägarna, den där gråbruna som fläckar av sig på skorna. Kylan som mer och mer tar över, som nyper i kinder, kryper in under tröjor, som tog fingrar och tår. Tänk att behöva gå igenom det varje år utan att ha en jul som väntar!

Småtomten visste inte vad hon tyckte bäst om med julen: det var alltihop tillsammans. Att pynta och dona och göra riktigt fint hemma. Att tända massor med ljus. Lukten av glögg, apelsin och nejlikor. Prasslet av det fina pappret när hon slog in paket. Att tänka så det knakar för att komma på så långa och finurliga rim som möjligt. Adventssånger, julvisor på radion och i butikerna. Och så skyltfönstren! Glimmande av glitter och guld, röda små tomtar, stjärnor som lös upp de annars så tråkiga butikerna. Innerstaden blev vacker runt jul. Tjocka girlanger över gatorna med ljus. På torget, inte långt ifrån där hon bodde, ställdes en jättestor julgran upp juleljus som kastade sitt varma, gula sken på grenarna som var tyngda med snö. 

  Och då var allt det där saker som hände innan själva julen! De där veckorna då hon kokade kola och knäck, då hon tog sig tid att köpa presenter och skriva julkort. Sedan fanns dagen före julafton. Hon rös av förtjusning då hon tänkte på dagen som hade varit. De hade tagit en lång promenad runt bygden, hela familjen. När mörkret hade lagt sig på eftermiddagen satte det sista julstöket igång. Småtomten och Lilltomten gjorde marsipanfigurer och Tomtefar och Tomtemor griljerade skinka. Apelsiner hade dekorerats med nejlikor och hängts upp i kök, tambur och vardagsrum. Glöggen hade kokats på spisen och fyllde hela köket med sin söta, kryddiga doft. Julgranen stod på plats och nu såhär kvällen innan julafton fick den kläs! Småtomten och Lilltomten var överens om att årets gran var den finaste de hade haft, någonsin. Så perfekt i storlek, så tät mellan grenarna! Så symmetrisk! De hade smyckat den med kulor, glitter, ljus och små änglar och äpplen, och sedan i sakta mak lagt ut paketen för bästa effekt. Flera gånger hade de fått ta ett steg tillbaka för att kunna få en överblick av alltihop. Lilltomten hade noga studerat granen och paketen ur alla tänkbara vinklar från vardagsrummet. Sedan hade de placerat sig själva under granen för ännu bättre effekt och förevigat allt med kameran.

  Småtomten knep ihop ögonen och vände på sig, men det var alltför svårt att sova denna kväll. Hon var tvungen att gå upp och titta på granen. Att bara en sista gång innan hon somnade njuta av de glittrande paketen, den svarta kvällen utanför som gjorde att adventsljusen speglade sig i fönstret och blev dubbla överallt. Sedan skulle hon kunna slappna av och sova, det var hon säker på.

 Beslutsamt steg hon ur sängen. Golvet var kallt och det drog litegrann från vardagsrummet. Hon klev i fårskinnstofflorna och drog morgonrocken ovanpå flanellpyjamasen. Spisluckan var inte riktigt stängd, såg hon när hon passerade kaminen i vardagsrummet. Det var därifrån den kalla luften kom. Hon sköt till den och reglade den ordentligt. Småtomten frös i rörelsen. Ett svagt ljud kom uppifrån skorstenen. Vad var det för något? Småtomten lyssnade spänt men hörde nu ingenting. Det måste ha varit snö som fallit ner, bestämde hon sig för och smög vidare förbi hallen och köket mot det stora rummet där granen tronade i all sin prakt.

  Hon stannade på tröskeln och insöp allt det juliga. Lyckokänslan började i magen, eller var det kanske hjärtat, och spred sig ut i hela kroppen. Granen glittrade på det där sällsynta, magiska sättet, precis som granen när hon var liten hade gjort. Så vacker den var. Hon myste när hon såg att paketskörden hade växt under natten. Nu låg vackert inslagna paket runt hela granen, i alla tänkbara former och storlekar. Småtomten fick syn på en särskilt spännande julklapp. Den var så vacker att hon bara var tvungen att sätta sig på knä framför för att kunna titta närmare på den. Det var ett paket helt i guld med guldsnören och små guldhjärtan klistrade på framsidan. Det var inte så litet och inte så stort utan precis lagom. Hon lyfte upp det och det var inte så tungt och inte så lätt utan precis lagom. När hon vinklade paketet så glimmade och glittrade det i alla nyanser av guld i skenet från julljusen. Hon kunde inte motstå att försiktigt kika på etiketten. Så märkligt… det stod inte vem det var till! God jul önskar Tomten, stod det. Tomten, tänkte hon. Vem var det? Var det kanske Tomtemor eller Tomtefar som låtsades att de bara hette Tomten? Huden knottrade sig lite på armarna, om det var av spänningen eller kylan som svepte om henne visste hon inte. Men det var ovanligt kallt. Hon smög sig vidare runt huset, för att kika ut över dammen. Himlen var svart och stjärnklar. Månskärvan lyste vitt och skarpt. Gatlamporna var släckta och inga ljus fanns att se, förutom de små lamporna som stod utplacerade runt vattnet. Isen låg klar och blank och speglade lyktornas sken på ett alldeles särskilt sätt, läskigt och vackert på samma gång. Småtomten tänkte att isen såg underbar ut såhär om natten. Om hon skulle åka på den nu, skulle hon nog kunna göra de där svåra piruetterna, så blank och snabb verkade isen.

  Just som hon skulle gå tillbaka för en sista titt på julgranen fångade hennes blick av en rörelse i utkanten av dammen. Vad var det för något? Hon kisade för att se ordentligt. Var det ett barn där nere, som gick längs med vägen mot henne?

Hon böjde sig fram så hastigt att hon slog näsan i glasrutan. Aj! Missnöjd med sin snabba rörelse gnuggade hon näsan tills det onda försvann. Ingenting fanns där ute, hon hade inbillat sig. Hon vände sig om för att gå tillbaka, och slängde en sista blick ut genom fönstret. Där var det igen! Hon var nu alldeles säker på att det var ett litet barn, klätt i mörka kläder. Det stod stilla vid dammen och stirrade upp mot huset.

  Obeslutsam stod Småtomten kvar. Det var kallt ute och det var lite läskigt att vara ute på natten. Samtidigt kunde hon inte låta ett litet barn vara ute för sig själv. Kanske hade det kommit bort? Hon nickade beslutsamt och skyndade tillbaka till sovrummet. Där drog hon på sig överdragsbyxor ovanpå pyjamasen och en varm ulltröja. Ett par tjocka sockor fick fullborda klädseln, och så skyndade hon ut i hallen. Vinterstävlar, varma jackan, största mössan och tjocka, fodrade skinnvantar. Hon kom ihåg att ta med ficklampan. Så låste hon upp dörren och gick försiktigt nerför den hala trappan.

  Den snabbaste vägen till dammen var runt huset. Som tur var hade Småtomten och Lilltomten skottat prydliga gångar, både runt huset och ner till dammen, och Tomtefar hade sandat dem så ingen skulle halka. Nu skyndade Småtomten ner och lyste sin väg fram med ficklampan.

  Barnet såg fortfarande kvar nere vid dammen. Men var det verkligen ett barn? Ju närmare hon kom, desto mer såg varelsen ut som en liten man. Hans slitna klädnad var grå, mössan en luva i en mörkare nyans. Hans skägg växte vitt och lockigt och hans ögon låg begravda i mörker. Småtomten tvekade och stannade en liten bit ifrån. De betraktade varandra under tystnad. Småtomten blev allt mer orolig. Vad var det för filur hon hade framför sig? Varför sade han ingenting?

  ”Småtomten.”

  Hon ryckte till. Hur visste han hennes namn? Hon harklade sig och sträckte på sig. Han såg inte så stor ut. Om det kom till en närstrid, skulle hon nog kunna ta honom. Hennes röst lät säkrare än vad hon kände sig:

  ”Ja, det är jag som är Småtomten. Vem är du?”

  Mannen svarade inte, betraktade henne bara tyst utan att röra sig. Hans ögon låg fortfarande i skugga men Småtomten kunde känna att han tittade på henne. Han var tyst en stund, som om han funderade på hur han skulle uttrycka sig. Sedan sade han:

  ”Det viktiga är inte vem jag är, utan vad jag behöver. Och vad jag behöver är hjälp. Ser du min fot? Jag fastnade i en rävfälla och nu kan jag inte röra mig så snabbt och ljudlöst som jag behöver. Om jag inte vilar den är jag rädd att den aldrig kommer att bli bra. Jag har kommit hit i natt för att jag vet att du är en sann julens tjänare, Småtomten.”

Fortsättning följer imorgon, då del 6 avslöjar vad uppdraget innebär.

Smygjular

I helgen tog mitt julkuddfodralskapande fart: sex kuddar är nu omklädda till nya julmotiv. Eftersom jag inte ser mödan värt att sy in blixtlås är de alla "insydda" för vintern. Det innebär att jag nu har julkuddar i soffan. Som vem som helst kan förstå är det inte ett val jag har gjort, utan en nödvändighet (jag måste ju pyssla lite i taget så att allt pyssel hinns med). Uppe hänger nu också vintergardiner; tunga, röda i vardagsrummet och lätta, blå i vårt sovrum. I de andra sovrummen skulle man med lite god vilja kunna anse att det är julgardiner - det finns eventuellt några tomtar på dem. Okej, jag erkänner: omsmyckning huset har börjat på allvar. Den stora julpyntningen kommer inte att ske förrän den 29 november, men textilen smyger in på mig, liksom julblommorna.

Tolfte november innebär nästan halva gången, och jag har inte alls hunnit göra så mycket som jag har tänkt. Hädanefter blir det nog något litet julpyssel eller julbak varje dag fram till jul: så mycket att göra! Tur att det är kära besvär.

När händer det?

Julgardiner till köket är nu sydda: jag har omvandlat åtta meter tyg till kappor. För att vara jag så sydde jag förvånansvärt rakt: varför vill tyget alltid krypa iväg och sedan förvandlas till överflödsveck? Nu startar nästa projekt: vardagsrumsgardiner. Efter att ha undersökt utbudet hos några av mina vanliga gardinkällor inser jag att det nog blir systuga av även dessa. I eftermiddag bär det av mot Stoff och stil - en riktig småtomtebutik.

Men när får man egentligen hänga upp julgardinerna? Just nu har jag lätta, vita sommargardiner i fönstren, inte kan det vara mer passande än jul i november?

När gardinerna är på plats och granen tänd räknar jag med att vårt hem ser ut något sådant här. Kanske med lite fler paket.

Julpysslets början

Nu har julpysslet börjat! Inte helt lätt att stämpla kakor upptäckte jag, bättre lycka nästa gång. Pyttesmå smällkarameller blir fina julklappsdekorationer. Och så stickas det framför teven, såklart.

Novemberkänsla

Äntligen november!
Jag vet att jag gav till ett glädjetjut när oktober kom, men det är ingenting mot vad november framkallar i mig. Det är inte bara den slaskigaste, mörkaste, lerigaste, geggigaste och mest ruttnande månaden, det är också månaden då julpynt får börja dammas av och det stora julbaket av allt som kan frysas startar. Det är månaden då jag lägger sista handen vid julklapparna och slutför mössor, halsdukar och andra stickningar och broderier, då det lackas och rimmas och njuts pepparkakor och glögg med gott samvete.

Första bilden är från oktober, och denna är tagen imorse från tunnelbanan. Såhär mörkt är det trots vintertiden när jag åker mellan Gullmarsplan och Skanstull. Ungefär såhär föreställer jag mig också skillnaderna mellan månaderna: krispigt ljus och färgprakt mot gråskalor och violett morgonljus. Inte deppigt - bara fullt med julförväntan.

Det är sådant som småtomtar blir extra glada över.

Nu är det jul!

Jag var lite sen i starten, men nu kickar jag igång julen ordentligt! Mitt spotifykonto är laddat med julspellistor, som tunnelbaneläsning ligger julsagor och i helgen väntar julgardinerna på att sys och kanske sätter jag igång med den stora julklappsinslagningen. Jag har ett dussin julklappar eller så som väntar på att slås in. Det är sådant som småtomtar gillar allra mest. Yay!

Insamling av julpysselmaterial

Jag har börjat spara toalettpappersrullar hemma inför julpysslandet, vilket får mig att känna mig som sådär sju, åtta år igen. Men jag skulle vilja ha några mindre rullar för pyttesmå smällkarameller att hänga i granen och lite varstans. Typ som små, raka trådrullar. Vad använder folk?

De här superfina smållkaramellerna hittade jag på picknicksskorgens blogg.

 I vårt vardagsrum ligger nu jultidningar med vassa, gula lappar överallt i tre staplar: jultidningar med mat, jultidningar med pyssel och jultidningar med mat och pyssel. Den organiserade delen av mig vill omedelbart strukturera in dessa i listor och kalendrar: den fjärde december pysslas det ur jultidning 1 och 2, postitlapp 4-14. Jag kan gå så långt som att säga att den organiserade delen av mig MÅSTE få skriva in dem i kolumner och med tillhörande inköpslistor. Utan lite planering blir jag stressad och så kommer mardrömmarna om att jag tappar bort julen, glömmer fira den, missar att baka julgodis eller sover bort den.Kanske kommer papper och penna fram ikväll, bara en liten stund mellan stickning och Breaking bad...

Julkortsinventering

Igår plockade jag fram julkorten för att inventera vad som finns och vad som behövs inhandlas. Efter att ha sorterat in kuverten med rätt kort och delat upp dem i högar efter storlek konstaterar jag besviket: jag har så att det räcker för både i år och kanske även nästa år. Eftersom mina rim tenderar att bli långa brukar jag inte använda etiketter utan julkort på paketen, så förutom mina vanliga traditionella utskick går det åt en del.

Jag såg i en av jultidningarna jag läste i helgen ett pysseltips där man tillverkade kulor av julkortsremsor. Jag gjorde fyra stycken, ingen helt perfekt. I mitt tycke är julkorten lite för hårda och de blir lätt vikta, vilket inte blir så snyggt. Men det kanske bara kräver lite mer övning?

Pandurolunch

Det blev inte någon större botanisering hos Panduro idag, men jag blev fulladdad av energi av att gå omkring bland julsakerna och föreställa mig allting jag skulle kunna bygga/skapa/rita/modellera av allt som glimmade och glittrade. Jag köpte juteväv på metervara, som jag tänker att jag ska göra "någonting roligt av". Lite skeptisk dock efter att ha sett expeditens tröja när hon tog i väven: full med små jutevävspartiklar,. Jag vill inte ha små jutevävspartiklar överallt i mitt (kommande) julstädade hem.

Jag tänker mig något sådant här...

...eller så här...

...eller sådant här.

Men mest av allt tänker jag att jag ska göra någonting småtomtefint.

Att checka av, eller inte checka av

Med nattens mardröm om missade julaktiviteter i färskt minne funderar jag på att skriva en checklista för allt det jag absolut inte vill missa i jul. Jag vet inte vad det är som triggar oroskänslan mest: att jag inte ska hinna göra sakerna, att jag ska glömma bort dem, eller att jag inte ska få tillfälle till dem. Till exempel så har jag över ett hundratal recept på saker jag vill baka, koka och laga till jul. Det är en omöjlighet att hinna med dem till själva julhelgen. Lösningen blir alltså att sprida ut dem. Kruxet är bara att det inte är lika roligt att ägna timmar vid spisen när det bara är jag och sambon. Mina drömmars julkökstillagning är ett tiotal middagar för nära och kära, där jag verkligen får chansen att anstränga mig i köket. Jag kan nämna att mina drömmar inte sammanklingar med sambons.

Så hur gör jag för att verkligen hinna med allt det som känns viktigt? Att börja i tid är en självklarhet, liksom att göra små saker hela tiden. Men i år är motståndet ovanligt stort att börja för tidigt. Jag drar mig för att spela julmusik, det känns inte som på riktigt. Nu har snart halva oktober passerat. Kanske det dramatiska gränsen går vid första november?

Under tiden ska jag rannsaka både mig själv och mina magasin. Lägga upp julsagor för läsning, lista julskivor jag absolut måste lyssna på. Fundera över vilka julmarknader jag vill besöka och om jag i år verkligen ska slå slag i saken och äta det där julbordet på den mysiga lilla herrgården. Kanske blir det en liten, liten beställning av julpapper också...

Jultidningar

Igår åkte jultidningarna fram från kokboksgömman. Jag hann inte bläddra igenom alla, utan drar ut på det roliga så länge som möjligt. Det borde inte vara alltför länge tills de dyker upp i handeln. Blanka, tjocka, röda magasin med glansiga sidor, fulla med bilder på smaskiga recept och stämningsfulla dukningar... Julpynt, julpyssel och kanske årets julklapp. Är det längtan efter den perfekta julen som gör julmagasinen så underbara? Eller frossandet i alla julbak som jag inte kommer att göra? Eller är det bara planerandet, att i tanken koka lakritsknäck och luta fisk, spraya äpplen med silver och vika de perfekta julstjärnan? Vet inte och spelar ingen roll - inhandlas ska de oavsett!

Julgodis

Några steg in i oktober har jag börjat planera julgodis till årets tillställning. Småtomtar inspireras av nästan vad som, här är några bilder som får mig att vilja springa ut från kontoret och hem till mandelmassan och den mörka chokladen och tillverka tomteluvor, knäckstrutar och små små små vita saker med text.

Julbevis

Idag stod denna och väntade på mig i kyldisken när jag köpte lunch på ICA. Det är inte bara småtomtar som tycker att julen är på ingång. Lycka!

Önska dig en stilla natt

Nu är biljetter till årets första julkonsert köpta! Det blir en finstämd kväll i Mörrum tillsammans med Håkan Windahl, Johan Harding och Jens Nilsson; Önska dig en stilla natt. Tidsmässigt blir det knappast julens första konsert: kvällen den 22 december ska hela familjen gå och lyssna på dem. Ser redan fram emot vackra jultoner...

Panduros julrea

Jag kikar på Panduros julrean och stoppar varukorgen full av saker, för att sedan radera allting. Min ekonomi den här månaden ser inte bra ut och jag måste verkligen hålla i slantarna. Men ändå: åh, vilken fin presentpapperssats! Åh, tänk om jag hade en snöflingeutstasare! Åh, vilka underbara silkespapper/band/små kort.

Jag håller hårt i plånboken, kanske nästa månad...

Inslagningsverkstad

Ordning och reda är det bland småtomtens inslagningsattiraljer. Det kliar i fingrarna efter att få beställa ytterligare lite inslagningspapper och kanske några fina nya snören och band, trots att jag knappt får plats med de jag har. Efter rensningen så kan jag i varje fall hitta bland allting igen.

Genomskinliga plastbackar för band, snören, glitter och silkespapper. De små rullarna med presentsnören fick inte plats i hyllan, de har en egen plastback.

Första inslagningarna

Jag kunde inte hålla mig till oktober - nu är de två första julklapparna inslagna. De får ligga luftigt och fint och vänta - klämmer jag ner dem i en påse blir banden så ledsna och slokande.
Har också fått datum för mor och fars nästa stockholmsresa, första helgen i oktober. Det första lasset julklappar behöver då vara klara för avfärd så att jag slipper krångla med dem på planet vid jul. Mycket återstår att pyssla med - vilken tur jag har!

Julshower

Nu börjar det göras reklam för julshower och julkonserter på stan och i tidningarna. Förra året var jag bland annat med pojkvännen på Klassisk jul i Eleonora kyrka - en fantastisk konsert som jag gärna går på igen. året innan det var det Bo Kaspers julkonsert som var det bestående minnet. Men hur väljer man? Jag funderar på Christmas night, som ett tillägg till de klassiska kyrkkonserterna. Men blir lite tveksam till att "skoj och upptåg" som det refereras till. Menar de en klassisk julanekdot eller läskiga, busiga upptåg i buskistappning? Nog för att det ska vara roligt med jul, men det ska också finnas ett stämningsfullt allvar, menar Småtomteove.

Grillglöden har falnat - hej september!

Så är det september! Med förväntning ser jag fram emot att se den brinna i träden, förvandla de ljumma sommardagarna till krispigt klara höstdagar och lukten av äpple och jord. Ännu kan jag inte skymta minsta färgändring i bladskogen utanför fönstret, men jag vet att den är nära nu och det är bara med lite vemod jag tar adjö av sommaren. Visst har den varit fantastisk: ljusblåa dagar och ljumna sjöar, långa kvällar i trädgården där gillens eld sakta har falnat till glöd. Jordgubbar, hallon och iskall smultronsaft. Men nu är jag redo för nästa årstid! Fram med eldgaffel och filtar, tofflorna ska ställas ut i hallen och stearinljus tändas på kvällen.

September är också första månaden då det känns okej att börja slå in julklappar på. Några gåvor till familjen ligger redan hemma och väntar, redo att förgyllas och förvandlas till julklappar. Lycka!

Nightmares before Christmas

Varje år har jag vid ett flertal tillfällen mardrömmar om julen. De har några givna, upprepande teman:

1. Julafton står plötsligt för dörren. Paniken bryter ut då jag inte alls hunnit med att köpa/tillverka/göra alla sakerna som jag har planerat att göra. Ofta springer jag runt hispig och upprörd och försöker packa ihop saker, men blir aldrig klar.
2. Någon förstör julen genom att bete sig elakt eller avvikande. Det kan vara storasyster som får för sig att vi ska duka på ett visst sätt, någon som är arg, lillasyster som inte gillar mina paket.
3. Julen är plötsligt över och jag har inte ens upplevt den.

Framförallt är det tema ett och två som återkommer i alla möjliga varianter. Normalt börjar de här drömmarna först när julen verkligen närmar sig - sådär i november - men i år har de nog slagit rekord då de redan har börjat dyka upp. Jag märker att jag inte riktigt blir tagen på allvar -  pojkvännen himlar mest med ögonen när han inser att min panikslagna blick och stela kropp under natten inte kommer från drömmar p, något monster, vampyr eller våldtäktsman utan från en saknad detalj under min favorithögtid.

Småtomten skulle hellre ha helt andra mardrömmar om julen, som dessa.

Snyggaste kristyrpennan

Att dekorera julkakor och muffins är alltid roligt om man har rätt saker. Jag har nu slagit till på en garneringspenna som jag har stora förhoppningar på. Dessutom var den söt. Resultatet återkommer jag med när min penna har dykt upp och jag har hittat något lämpligt att garnera. Var det någon som sade pepparkakscupcakes?

Ny äppelpaj

Angående mitt inlägg om äppelpajer, finns denna variant med i veckans buffé. Aha säger jag - något att prova i helgen!

Jul hela hösten

Jag har lovat min sambo att inte tala om julen förrän i september men det är svårt att hålla sig. Min riktiga julmånad börjar egentligen i oktober. I takt med att jultidningar släpps i mataffärerna och IKEAs jul kommer fram så släpper jag också fram julentusiasten i mig lite mer publikt. Mina vänner skulle nog säga att jag inte alls håller mig från att prata om julen eller drömma om den eller planera för den de övriga nio månaderna om året, men jag försöker att göra det lite med distans.

Men det hindrar mig inte från att redan ha börjat med en julpärm, för att de recept jag bara råkar snubbla över på nätet (bara några få knapptryckningar på de flesta matsidor gör att julmat och julgodis bara helt plötsligt finns där), och att tjuvstarta med bloggen långt före det egentligen är tid. Just nu försöker jag stenhårt koncentrera mig på att det är augusti och sommar. Ändå kan jag inte låta bli - det är visserligen 124 dagar kvar till julafton, men bara 40 dagar kvar till oktober. Hej mörker och fallna löv!

Höstkrans

I väntan på en riktigt mysig julkrans funderar jag på att binda något i höstens färger. Vi har rönn och lite bladträd bakom huset och kanske finns där något lämpligt att använda? Eller så inspireras jag av denna fina och ger mig ut på jakt efter kanel och barr.

Tomteflicka till adventsljusstaken

Nu fortsätter pysslandet med figurerna till adventsljusstaken. I helgen tillkom denna tomteflicka. Hon har inte fått någon luva, kanske blir det en tomtehatt? Hon har en liten trästomme som det ska borras hål i (ja, det hade varit smartare att börja med den delen, men eftersom snickeriet är i blekinge och jag här så blev det tvärtom denna gång). Kanske får hon en liten ponny att klappa, eller bara en liten katt som sällskap. Jag skulle vilja kunna virka små djur, men det enda jag kan virka är långa snören som inte går att använda till någonting. Nåväl, småtomten satsar på stickningen istället. Räta, räta och kanske en avig.

Den alldeles perfekta äppelpajen

Hösten är lika med äppelpaj, och jag har under åren letat efter det perfekta receptet. Jag har bakat smulpajer och fyriskakor och kolaäppelpajer och randiga pajer. Jag har låtit dem stå inne i ugnen lång tid och kort tid, jag har ätit dem varma och svalna och kylskåpskalla. Jag har provat att låta dem vila i ett par dagar och jag har provat att äta dem direkt. Jag har gjort kolasås i pajen och kolasås vid sidan av pajen och paj som inte kommer i närheten av någon kola. Ännu har jag inte hittat det där perfekta receptet. Jag vill att den ska vara syrlig men söt, knaprig men fluffig, vacker att se på och helst snabb att baka, hyfsat nyttig och framförallt makalöst god. Igår gav jag mig på Viktors vinnarpaj. Den var god och lite annorlunda, men inte heller den perfekt.

Vilken tur att hösten är lång! Jakten fortgår.

Den nya längtan efter hösten

Innan jag träffade min pojkvän var jag inte speciellt förtjust i hösten. För mig handlade den främst om mörker och nedstämdhet, om slaskiga gator och ett ständigt regn. Men det är svårt att bara se det negativa när man är tillsammans med någon som älskar denna period. Jag såg de små sakerna: att åka ut till Nyckelviken och lukta på tio sortens äpplen. Stora koppar kryddigt te eller varm choklad. Den krispiga luften på eftermiddagen innan solen försvinner då elden brinner i träden. En promenad vid Saltsjöns kanter tills kinderna är rosiga och benen kalla.

Jag längtar inte med samma iver efter hösten som jag längtar efter julen, men jag ser den inte heller som något nödvändigt ont att hoppa över. Jag ser den som en enda lång pysselperiod då det är helt okej att stanna inomhus och titta på gamla avsnitt av Förhäxad, baka kanelbullar fullproppade av mandelmassa och tända ljus på alla möjliga ytor i vardagsrummet. Småtomten är en hösttomte, helt enkelt.

Snapsvisor

I mina förberedelser för helgens fest har jag gjort små menyer med snapsvisor till kräftorna. Det slår mig när jag går igenom de nyskrivna snapsvisorna på Vin- och spritmuseums hemsida, att det här är något jag borde göra själv! Inte nödvändigtvis för att tävla, men för att det är kul. Tillsammans med Lilltomten har Småtomten skapat en radda låtar och smarta rim brukar vara vår specialitet. Plockar fram block och penna och listar synonymer för snaps. Här ska rimmas!

Lussekatter

Passar på att lägga in en bild att längta efter. Katten i mitten blev den tjockaste katten någonsin, precis som lussekatter ska vara.

Kräftbröd som julbröd?

Dessa bröd har jag gjort till förrätten på lördag, då jag ska ha mor, far och syskonen på middag. Det var petigt att skära ut bröden men blev fint, framförallt de två större bröden. Nu funderar jag på vad jag skulle kunna göra för motsvarande med jultema? Degen här är bara gjord av specialmjöl, enligt ett recept ur Allt om Mat (se här). Vet inte hur jag skulle kunna ge dem en mer julig tvist i kryddning? Om de är goda? Återstår att se. Småtomtar tjuvsmakar inte.  

Presentinslagning

I helgen har jag gjort i ordning en hylla för presentinslagning i arbetsrummet. Nu har jag separata lådor för stora rullar med presentsnöre, små rullar, band i alla dess former, glitter att fästa runt paket, rosetter och presentpynt och en liten hobbylåda där pärlor får trängas med glitter och piprensare. Det kliar i fingrarna efter att få lägga in en beställning på Pappersmarknad som har ett helt fantastiskt utbud av både papper och snören, band och etiketter till bra priser. Hur många omslagspapper till julklappar kan man ha hemma? Aldrig för många, tycker Småtomten.

Speldosor

Jag älskar speldosor. Helst av allt skulle jag vilja ha riktigt många, och så vill jag skruva upp alla så att de spelar samtidigt. Det är inte A lika förtjust i, det låter som i en skräckfilm säger han och kanske är det ett klassiskt skräckfilmsljud? Men det spelar ingen roll, jag fortsätter drömma om den perfekta speldosan. Leklyckan har ett gäng som ser riktigt fina ur. Min favorit av dessa är Jultomtes tomteaffär.

Julsortimentet hos IKEA och Åhléns

I julbloggen.se så visas godbitar från Åhléns och IKEAs julsortiment för 2013. Jag faller pladask för 3D-formarna från IKEA. Med ett nytt hus kommer jag få chansen att botanisera nya gardiner, julstjärnor, adventljusstakar och kanske en och annan julprydnad. Jag myser i hela kroppen när jag tänker på hur fint huset kommer att vara i julklädnad.

Julklappsplanering

Jag gillar att planera julklappsinköpen i god tid. Inte så mycket för att de blir billigare - snarare har jag märkt att ju tidigare jag börjar köpa dem, desto mer pengar spenderar jag- men det finns en tillfredsställelse i att vända hjärnan ut och in i försöken att komma på den perfekta klappen. Ju mer personlig desto bättre. Eftersom jag gillar att pyssla och knåpa själv, måste jag börja tidigt för att säkert hinna klart. I år skapar jag en adventsljusstake med små figurer till mor och far. Tomten som kommer att knata 24 pinnar har fått sällskap av en snögubbe. En lucia är på väg, liksom några småtomtar och en tomteflicka.

I väntan på mörkret

I augusti är det fortfarande för tidigt att längta efter tända stearinljus och brinnande eldstäder. Jag smyger med min längtan under brännande sol och i svalkande sjövatten, och beställer julklappar på nätet i smyg.