Innan jag träffade min pojkvän var jag inte speciellt förtjust i hösten. För mig handlade den främst om mörker och nedstämdhet, om slaskiga gator och ett ständigt regn. Men det är svårt att bara se det negativa när man är tillsammans med någon som älskar denna period. Jag såg de små sakerna: att åka ut till Nyckelviken och lukta på tio sortens äpplen. Stora koppar kryddigt te eller varm choklad. Den krispiga luften på eftermiddagen innan solen försvinner då elden brinner i träden. En promenad vid Saltsjöns kanter tills kinderna är rosiga och benen kalla.
Jag längtar inte med samma iver efter hösten som jag längtar efter julen, men jag ser den inte heller som något nödvändigt ont att hoppa över. Jag ser den som en enda lång pysselperiod då det är helt okej att stanna inomhus och titta på gamla avsnitt av Förhäxad, baka kanelbullar fullproppade av mandelmassa och tända ljus på alla möjliga ytor i vardagsrummet. Småtomten är en hösttomte, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar